SR skriver med årets högskolerapport som grund att det väntas bli överskott på ekonomer de kommande 15 åren. Jag tycker vi haft överskott på sådana länge. Jag menar att vi låtit ekonomi och ekonomer styra allt för mycket av samhällsutvecklingen. Ändå har det inte blivit så himla bra, med tanke på lågkonjunktur och hur pass olyckliga många människor verkar vara. För att inte tala om hur illa ekonomismen gjort U-länderna.
Kanske dags att börja utveckla mänsklighetens sociala och filosofiska sida mer. Teknik och ekonomi kan vi ganska bra men vi är inte så duktiga på att ta hand om varandra, varken globalt eller lokalt. Det görs goda försök men då är andra där och förstör, sådant gör mig klart bedrövad. Gissningsvis handlar även de ur någon slags desperation men ändå... Religion är nog inte svaret på speciellt många problem. Vi måste vara rationella och empatiska för att lösa våra problem tror jag - och just nu är det nog empati som behövs.
Få av oss skulle låta en kompis dö av svält, de flesta skulle troligen även hjälpa grannen. Men när en by i något afrikanskt land svälter och barnen dör så gör vi inte så mycket. Jag har funderat lite på varför. En tanke är att vi har svårt att leva oss in i hur de vi inte känner har det. En annan tanke är att känslan man fått efter att först ha skänkt en femhundring till t.ex. läkare utan gränser och sedan sett på TV att allt är lika illa gör att det känns hopplöst att hjälpa till.
Om man skulle göra så här då:
Koppla upp en massa fattiga byar på nätet. Se till att de har webbkamera och sänder från sin vardag och pratar med oss andra. Låt kvarter, byar och bygder i Sverige och andra länder ta sig an hjälporter i fattiga länder och ha kontakt med dem som bor där. Då blir de människor, lär vi känna dem kan vi inte ignorera dem. Dessutom, när vi skickar hjälp kan vi se - i direktsändning och med personlig kontakt - att det vi gör hjälper. Vad jag menar är att om vi gör människor runt om i världen till våra grannar, våra bekanta, kanske t.o.m. våra vänner så kommer vi inte att låta dem lida.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar