För att barn ska bli bra på att läsa behövs kunniga lärare som tror på elevernas förmåga och set till att det är god stämning i klassen. Det innebär också att eleverna måste känna sig sedda - att det finns tid för dem. Då är det nog bra att man tar tag i lärarutbildningen men jag undrar om man verkligen väljer rätt väg:
Med den nya lärarutbildningen kommer utbildningens krav, kvalitet och studietakt att höjas kraftigt. Det skickar en tydlig signal: lärarutbildningen måste vara kvalificerad och akademiskt krävande. Inget mindre duger för att utföra Sveriges viktigaste jobb.Är en "akademiskt krävande" utbildning med höjd studietakt ett självändamål? Om det är Sveriges viktigaste jobb, hur kommer det sig då att det är långtifrån välbetalt och dessutom underbemannat?
Jag tror att vi behöver lärare som har bred ämneskunskap, som får arbeta med undervisning istället för att vara psykologer eller socialarbetare och som får en vettig arbetsmiljö med rimligt lugn och en god lön. Det behövs skolkuratorer, skolsköterskor, skolpsykologer, skolmorfar och skolvuxna över huvud taget. Det går inte att bara ställa krav på lärarna. Låt dem undervisa och låt dem göra det i rimligt stora grupper där någon form av lugn råder. Bestäm att ingen klass får vara större än 20 elever t.o.m. gymnasiet. Fastslå att andra än lärarna ska ta hand om elevernas sociala problem och utveckling - se till att det finns folk som gör det också. Sätt upp tydliga regler för vad som är acceptabelt i ett klassrum och möjliggör att upprätthålla den ordningen. Till slut: Ge lärarna god lön och visa att de är viktiga genom att ta med dem i samhällsdebatten - när hörde vi en lärare i en diskussions- eller tyckarpanel sist där det inte handlade om själva skolan?
Nä, jag tror inte att krävande akademisk nivå och höjd studietakt är vad som behövs för att ge våra barn goda utbildningar.
Jag tycker att det verkar vettigt att föräldrar får betala skadestånd för saker deras barn ställer till med. (Är det inte så?!) Jag har å andra sidan inte den insikt som justitieombudsmannen, justitiekanslern, åklagarmyndigheten, Advokatsamfundet, Malmö och Nacka tingsrätt, Stockolms och Uppsala universitet samt Riksförbundet Hem och Skola har så jag har nog fel. Beatrice Ask - vår justitieminister - har dock tillgång till deras kunskap. Trots det beslutar regeringen idag om att föräldrarna ska bli skadeståndsskyldiga.
Jag är inte jurist så jag är inte klar över skillnaden mellan termen skadestånd och att "betala det man förstört" förutom att det förra också gäller när man gör någon illa. Alla tunga instanser till trots inbillar jag mig att det är rätt med skadestånd. Vem ska annars betala, du och jag via skatten? Är allt samhällets fel? Har vi inget personligt ansvar för vad vi gör och vad våra barn gör? Jag tycker att vi har det.
I invändningarna mot förslaget talar man om utsatta grupper med konfliktfyllda familjer och jag förstår att det blir sten på tung börda om man tappat kontrollen över sina barn och dessutom ska betala för vad de ställer till med, i synnerhet om man har dåligt med pengar. Lösningen för de fallen är väl inte att alla blir utan ansvar, istället är väl lösningen att t.ex. undanta föräldrar till barn som socialen har hand om.
Så har vi Röda korset; en organisation som arbetar för att göra livet bättre för dem som har det allra allra värst här i världen, som lever på gåvor och ideellt arbete. Som styrelseordförande för en sådan organisation tyckr jag att det är osmakligt att lyfta drygt 820.000 kr om året i lön för det (68.500/mån). Människor har alltid begått brott och ideella organisationer är inget undantag så det kan man inte lasta RK för men att det varit lågt i tag, att den interna debatten tystats är illa. Men! Nu är det luftat och reds förhoppningsvis ut. Organisationens syfte är fortfarande gott och de flesta medlemmar arbetar med en uppriktig önskan att hjälpa andra utan egen vinning.
Därför - fortsätt att skänka genom röda korset om du vill. Vill du skänka på bästa möjliga sätt kan du ge till Läkare utan gränser som ger mest hjälp för pengarna enligt Charity Rating som undersöker skillnader i välgörenheternas effektivitet. I vilket fall bör den organisation du väljer finnas med i Svensk insamlingskontroll, annars riskerar du att bli lurad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar